torsdag 28 juni 2012

Barnfattigdom - vilket avancerat skitsnack..!!!

Stor debatt i veckan. Barnfattigdomen ökar i Sverige. Som vanligt här i tillvaron blir jag förvirrad och undrar -"Vad ligger i begreppet barnfattigdom i välfärdsstaten Sverige"?

Enligt socialdemokraternas hemsida  beror den på att föräldrarna saknar jobb eller arbetar deltid mot sin vilja. Den visar sig genom att familjens inkomster inte räcker till i vardagen och barnen får avstå från mycket av det som deras kompisar gör. Att gå på bio, träna fotboll eller följa med på skolresan blir en omöjlighet.
Enligt Rädda barnens hemsida  (RB) är Barnfattigdom ett verkligt problem i vårt land. Under 2009 levde 248 000 barn i fattigdom – det vill säga 13 procent av alla barn i Sverige. Enligt RB är det tre grupper av barn som är särskilt utsatta: barn med utländsk bakgrund, barn i storstädernas förorter och barn till ensamstående. Rädda Barnen anser att kopplingen till utanförskap och alienering är tydlig. De skriver -"Många unga och föräldrar har tappat tron på samhället. Många hamnar permanent utanför arbetsmarknaden. Den viktigaste faktorn för att långsiktigt utrota barnfattigdomen är givetvis att skapa förutsättningar för etablering på arbetsmarknaden. Samtidigt behövs konkreta åtgärder idag i de mest utsatta områdena. En stängd vårdcentral eller en flyttad skola blir lätt en bekräftelse på känslan att man lämnats utanför". 
Barnfattigdom drabbar  enligt Rädda Barnen barn i familjer som får socialbidrag och/eller har låg inkomststandard. där  inkomsterna är lägre än vad som behövs för att täcka de nödvändiga kostnaderna. 
Det visar sig enligt RB genom att barnen i dessa familjer inte kan följa med på skolutflykter, gå till simhallen, vara med i musikskolan eller gå på bio med kompisar. 


En nio-årig pojke som lever med sin mamma uttrycker det på P1, Ekot, så att beroende på familjens dåliga ekonomi  kan han inte göra lika mycket roligt som kompisarna.
– Man kan inte göra lika många roliga saker som andra barn kan, resa och få dyra presenter och ha råd med bil, ja lite dyrare saker. 


Jag tolkar det som att definitionen på barnfattigdom, både enligt sossarna, Rädda Barnen och P1, är att barn inte får saker eller kan göra sådant som andra barn får eller gör. De lever inte i en lika generös  och rik tillvaro som majoriteten av sina kamrater. Att tillvaron/livet är orättvist - är något som vi svenskar har väldigt svårt för. Alla har rätt till osv, osv, osv............ .
Jag ska som vanligt sticka ut huvudet och vara lite "grumpy".
Det har i alla tider funnits barn som inte får lika mycket prylar som klassens övriga eller som inte kan hänga med på skolresan.
Själv gick jag i kusinernas avlagda byxor (ull - stacks för jäv-igt), kunde inte hänga med till Österrike på skolresa i åttan beroende på ekonomin, och julklapparna bestod av gör det självdjur i form av kottar och tändstickor. Näääää...., det sista var inte sant, men det var begränsat det kan jag lova. Och jag var inte ensam i skolan i den situationen. Men jag tror att det var den tiden som gav mig mina stora intressen, bland annat djur och natur. Det fanns, och finns  mycket som är gratis, naturen, spela fotboll med kompisarna eller hocky (utan dyr utrustning men med hjälm) på den spolade isplanen. Det behövs ingen utrustning för flera tusen för att roa barn - den viktigaste är de födda med - fantasin och företagsamheten. Att världen inte är rättvis och jämlik är något vi inte kan ändra på, utan snarare måste lära oss leva med. Att faktorer som att barn inte har råd att gå på bio eller inte får lika dyra presenter som sina kamrater, är något som ska kallas barnfattigdom, och är något som samhället ska korrigera och ta ställning till tycker jag är ett riktigt gnällande. Vi kanske ska ha julklappsdeklaration vid årsskiftet och ange värdet av julklapparna. Ta in det som överstiger medelvärdet för samtliga svenska barn och fördela på de mindre lyckligt lottade.


Däremot anser jag att det finns barn som är födda i familjer: 
1    där de lågprioriteras beroende på missbruk eller asociala normer -  där ska samhället gå in med de sociala resurserna och styra upp förhållandena.
2    som är födda i verkligt fattiga familjer - med då är det familjen som är fattig och barnet en del av den - fungerar inte vårt sociala skyddsnät för dessa måste vi se över det.
Här kan ni läsa om "riksnormen" det
vill säga existensminimum för svenska
barnfamiljer, ensamstående och barn.
3   som är utanför samhället beroende på språkliga, religiösa, kulturella skäl - där måste samhället ta sitt ansvar och integrera dessa. Inte bara ta hit dom och släppa dem.


övrigt anser jag att:
anordnar skolan utflykter så är det väl rimligt att anta att det ingår i undervisningen och då bör det vara en kommunal kostnad som är betald via skatten precis som övriga läromedel och skolmat och därmed gratis.
Musikskolan ska vara subventionerad av samhället - kanske till och med gratis.


Det finns faktorer som gör att barn hamnar utanför samhället, och i en situation som gör dem "fattiga" - men det handlar inte om barnfattigdom - det handlar om familjerna - och det är där resurser måste sättas in. 
Ordet barnfattigdom tar fokus från det verkliga problemet.
Barnfattigdom finns men inte i Sverige.


Men det kanske inte skulle skada om vi alla brydde oss mer i våra barn, både känslomässigt och hur deras livssituation är. Hur går det i plugget, med kompisarna, på fritiden. Vi kanske till och med skulle prioritera deras behov före våra egna någon gång, eller.......... ?



G.O.M.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar