torsdag 22 december 2016

Rätt kompetens på rätt tjänst eller vad sysslar regeringen med....?

Kära läsare kan inte undanhålla er följande ledare skriven av min favoritdebattör Alice Teodorescu saxad ur gårdagens GP.

Teodorescu: Varför räds regeringen experter?
LEDARE Magnus Ranstorps meritlista är lång och imponerande, men ändå är det inte han eller andra erkända experter som kommer ifråga när en ny samordnare ska utses. Varför?
18:00 - 21 dec, 2016
Sverige har fått en ny samordnare mot våldsbejakande extremism. Hon heter Anna Carlstedt och var tidigare ordförande för Röda Korset. En meriterad person säkerligen, som skrivit sin doktorsavhandling om Nostradamus, men nog fanns det personer bättre lämpade för just detta uppdrag?
I skrivande stund är det fortfarande oklart vem eller vilka som ligger bakom tragedin i Berlin, trots att IS tagit på sig skulden. Terrorforskare är eniga om att det är en fråga om när, snarare än om, något liknande kommer inträffa igen. Även om vissa länder i Europa ligger mer i farozonen än andra är det inget som säger att det inte skulle kunna drabba också oss i Sverige. Igen.
Sverige utsattes för ett misslyckat försök av en självmordsbombare för ganska exakt sex år sedan på Drottninggatan i Stockholm. Att det misslyckades berodde på ren tur snarare än skicklig hantering från Säkerhetspolisens sida. Sedan dess har många jihadister lämnat Sverige för att kriga för IS. Ett krig som blir alltmer desperat ur deras horisont, varför risken för dåd i Europa ökar. Sedan 2012 har omkring 300 svenskar rest till Syrien och Irak för att ansluta sig till våldsbejakande islamistiska grupperingar, enligt Säpos bedömning. Hur stort mörkertalet är, hur många som dödats och hur många som återvänt under radarn vet ingen.
Att i ett sådant läge inte tillsätta en expert på området förblir en gåta. Den som oftast omnämns i debatten är den internationellt erkände terrorforskaren Magnus Ranstorp som i ett regeringsuppdrag föreslog att en nationell samordnare behövde tillsättas. Ranstorps meritlista är lång och imponerande, men ändå är det inte han eller andra erkända experter som kommer ifråga när en ny samordnare ska utses. Varför?
Det är symptomatiskt och olyckligt eftersom hotet är högst reellt och behovet av såväl förebyggande insatser som ytterligare översyn av lagstiftningen skriande.

Jag gjorde en snabb koll på Wikipedia (inte det mest tillförlitliga) på Anna Carlstedt  och Magnus Ranstorp och så här ser det ut:

Anna Maria Kristina Carlstedt, född 23 juli 1971, är en svensk forskare, författare och översättare samt före detta ordförande för Svenska Röda Korset och IOGT-NTO.
Anna Carlstedt, tidigare verksam vid Stockholms universitet och nu affilierad forskare vid Ersta Sköndal Högskola, avlade filosofie doktorsexamen 2005 på avhandlingen La poésie oraculaire de Nostradamus: langue, style et genre des Centuries som handlar om Nostradamus författarskap. Tillsammans med Jan Stolpe översatte hon även Profetior: anno 1555 (Gidlund, 2008). Hon har på samma förlag utgivit Poeter och profeter tillsammans med Anders Cullhed (2010) och Furstinnan och stjärntydaren (2014).
Carlstedt var år 2009 till 2015 förbundsordförande för IOGT-NTO, den första kvinnliga ordförande i organisationens historia. 2015 valdes hon dessutom till ordförande i Svenska Röda Korset. Carlstedt har också varit ordförande för Forum för frivilligt socialt arbete samt suttit i Cancerfondens styrelse.
Den 20 december 2016 utsågs hon av regeringen till nationell samordnare mot våldsbejakande extremism.
Författare till följande:
  • Carlstedt, Anna (2002) (på franska). Langue et style dans les Centuries de Nostradamus: éléments pour une description philologique, lingustique et stylistique. Stockholm: Stockholms universitet, Inst. för franska och italienska.
  • Carlstedt, Anna (2005) (på franska). La poésie oraculaire de Nostradamus: langue, style et genre des Centuries. Forskningsrapporter / Institutionen för franska, italienska och klassiska språk, Stockholms universitet, 1654-1294 ; 28. Stockholm: Département de français, d'italien et de langues classiques, Stockholms universitet.
  • Nostradamus; Carlstedt Anna, Stolpe Jan (2008). Profetior: anno 1555. Hedemora: Gidlund.
  • Carlstedt, Anna; Cullhed Anders (2010). Poeter och profeter: från Platon till Mare Kandre. Gidlunds förlag.
  • Carlstedt, Anna: Julmust - historia, hemligheter, hajp (2015). Förord av Edward Blom. Gidlunds förlag.

Per Magnus Ranstorp, född 13 mars 1965 i Hästveda i dåvarande Kristianstads län, är en svensk terrorismforskare.
Verksamhet internationellt
Ranstorp studerade vid Gustavus Adolphus College och var 1990-2005 verksam vid St Andrews universitet i Skottland, där han 1995 tog en Ph.D. inom internationella relationer och därefter var lecturer (ungefär universitetslektor) och undervisade inom samma ämnesområde.
Verksamhet i Sverige
Han är sedan 2005 forskningschef vid Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier (CATS) vid Försvarshögskolan i Stockholm. Han invaldes 2006 som ledamot av Krigsvetenskapsakademien.
År 2009 lade han fram en lägesrapport angående de hot mot demokratin som en ökad radikalisering inom Malmös muslimska grupper i Rosengård, vilket föranledde en stark kritik. Tre år senare besökte han Tyskland, Holland, Storbritannien och Danmark för att kunna ge råd till svenska kommuner för hur de ska förebygga islamistisk extremism. Han publicerade sedermera en rapport om våldsbejakande extremism i Stockholm, Göteborg, Malmö och Örebro och bland de 22 rekommendationer han lade fram fanns förslaget att en nationell samordnare skulle arbeta med problemet. Uppdraget som samordnare i denna fråga gick till Mona Sahlin.
Enligt Ranstorp var Sverige illa förberett för det ökade stödet för den Islamiska Staten och politiker är okunniga om den samtida utvecklingen, samt att det fanns en agenda i Sverige som gick ut på att tona ner extremism och relativisera islamistiskt våld.

Utifrån de här uppgifterna håller jag med Alice Teodorescu. Av dessa två verkar Ranstorp vara den som har meriterna för tjänsten. Jag undrar verkligen vad som ligger bakom utnämningen av Carlstedt – är det en ”vänskapstillsättning”, feminism, har hon en dold kompetens som inte framgår av den meritlista jag lyckats få fram eller har tillsättarna "retat" sig på Ranstorps kritik av regeringen – man undrar?!


God Jul på er allihop och ett Gott Nytt År om vi inte hörs innan dess.
G.O.M.

fredag 9 december 2016

Läsvärt media hittar man inte varje dag - därför vill jag dela med mig av detta

Ytterligare en artikel som jag fastnade för. Denna gång en ledare i GP 25 November 2016, skriven av Alice Teodorescu jurist, samhällsdebattör och ledarskribent. Hon är en av få debattörer som jag gärna lyssnar på - hon är kristallklar i sina tankegångar och logisk i sina slutsatser,  klarsynt och välartikulerad. Hon anges ofta som liberalkonservativ. Men jag tycker det är svårt att placera henne politiskt vet inte ens om hon ska placeras i något politisk fack. Jag får en känsla av att hon inte tänker i politiska  tankebanor utan istället mer utgår från och fokuserar på problemställningarna, inte vad som passar sig utifrån partifärg.

Teodorescu: Från omöjligt till nödvändigt på ett år
LEDARKRÖNIKA Politikerna behöver hitta tillbaka till en ordning där samhällsproblem inte förnekas, förskönas eller förtigs.
15:00 - 25 nov, 2016
Det finns ett före och ett efter. Före den 24 november år 2015 stämplades den som varnade för konsekvenserna av den då förda migrationspolitiken som främlingsfientlig, rentav rasistisk. Efter den historiska presskonferensen, där en allvarsam statsminister Stefan Löfven (S) och en gråtande Åsa Romson (MP) deklarerade att Sverige behövde ett "andrum", varför migrationspolitiken behövde stramas åt och anpassas till EU:s miniminivå, gick det slutligen inte längre att förneka målkonflikten mellan en stor migration och den svenska välfärdsmodellen.
Således: ju mer kapabel någon var att i tid resonera kring alternativa utfall och se riskerna med avsaknaden av ett långsiktigt hållbart mottagande, desto mer främlingsfientlig och inhuman - ju mer okunnig, nonchalant eller "naiv" à la Romson, desto mindre främlingsfientlig och därmed humanistiskt högstående.
Men illusioner är till för att brista. När också Miljöpartiet, i regeringsställning, indirekt tvingades att bekänna att syftet med de nya reglerna var att göra Sverige mindre attraktivt som flyktingland gick det inte längre att fortsätta att hävda att push- och pull-faktorerna, som förklarar varför människor flyttar från ett område som en följd av negativa förhållanden där och till ett annat på grund av positiva förhållanden, saknar betydelse för migrationens storlek. Hade den dåvarande svenska migrationspolitiken inte utgjort en sådan positiv pull-faktor hade det ju inte heller funnits anledning för regeringen att strama åt den. Självklarheter kan tyckas för den som förstår hur incitament ger upphov till olika utfall, men dessvärre behöver det påpekas eftersom oförståelsen går igen på många andra områden i politiken än i dag.
Under det gångna året har mycket sagts och skrivits i frågan, inte minst på denna ledarsida. Det har vi fått mycket beröm för, men också en del kritik (förhållandet är 90/10 vilket nog förvånar de mest indignerade kritikerna som inte sällan har odlat sitt varumärke på att positionera sig mot GP:s ledarsida). Varför har vi då vänt och vridit, analyserat och problematiserat och vecka efter vecka återkommit till frågor kopplade till migration och integration? Vad är vår agenda, egentligen?
Vår agenda har sedan jag tillträde för 1,5 år sedan varit att visa på målkonflikter (ja, de är knepiga, därav namnet), att resonera kring konsekvenserna av de olika handlingsalternativen och att i den mån det går bidra med idéer om hur politiken ska utformas för att bättre svara mot de problem vi står inför. Migrationen, och i nästa steg integrationen, är vår tids viktigaste frågor. Hur vi utformar våra system och hur vi förhåller oss till dessa frågors samtliga aspekter är avgörande för vårt lands framtid.
Segregationen som politiker av alla kulörer flitigt diskuterar i dag uppstod inte med förra höstens historiskt stora flyktingström, den är effekten av decennier av politiskt misslyckande och felprioriteringar. Att det kunnat bli så, att det knappt går en dag utan rapporter om skottlossningar, gängkonflikter, stenkastning mot blåljuspersonal, arbetslöshet, fattigdom, om skolan som inte förmår fullgöra sitt kompensatoriska uppdrag, om människor som förtvivlat väntar i vårdköer, beror primärt på en enda sak: politiken är reaktiv och kortsiktig, inte proaktiv och långsiktig.
En gång i tiden gick inte minst Socialdemokraterna i bräschen för en politik som bestod av såväl vilja som förmåga att identifiera och åtgärda samhällsproblem. Ett sådant förhållningssätt förutsätter emellertid mycket mod och lite ängslighet, det kräver en vision bortom att bli återvald i nästa riksdagsval. Politikerna behöver hitta tillbaka till en ordning där samhällsproblem inte förnekas, förskönas eller förtigs. För under tiden som det sker förlorar vi just tid, samtidigt som problemen växer så till den grad att de blir svåra att lösa ens med den godaste vilja. Detta förhållande är ett samhällsproblem i sig och går igen, inte minst ifråga om miljö- och klimatfrågorna.
Kriget rasar fortfarande i Syrien även om nyhetsbilderna är mindre frekventa nu mot då. Och även om regeringen Löfvens regeländringar resulterat i att betydligt färre människor söker sig till Sverige i dag är det fortfarande fler som kommer än som kom för bara några år sedan. Lägg därtill det stora antalet anhöriga som väntas under kommande år. Alltmedan var sjätte kommun inte uppfyller sin mottagandekvot av nyanlända (SVT 24/11) och fler och fler samhällsproblem förklaras med just bristande integration. Sverige är i dag ett tudelat land med en växande etnifierad underklass, det krävdes ingen Einstein för att se att det skulle kunna bli just såhär om man inte anpassade systemen efter verkligheten.
Nu står vi här och jag tror att vi behöver fråga oss vilken migrationspolitik vi hade fört om Sverigedemokraterna inte hade suttit i riksdagen och skapat århundradets mentala låsning. Om vi hade vaknat upp i morgon och inte vetat hur det var i går, om vi hade tvingats att börja om från början, vad hade vi då skapat för system givet de förutsättningar vi har?
Våra politiker behöver redogöra för de exakta kostnaderna och utifrån det sätta en kvot för hur många Sverige kan ta emot på ett värdigt sätt varje år. Den som får uppehållstillstånd i Sverige bör erbjudas lån, inte bidrag och de första fem åren slippa betala skatt men inte heller ha tillgång till välfärden bortsett från skola och akutvård. Tillträdet till välfärden bör ske successivt genom kvalificering. På så vis behåller man legitimiteten i systemet - asylrätten handlar om rätt till skydd, inte till försörjning. När vi fått ordning på integrationen kan, och bör, vi fortsätta sträva efter en generös migration, men när den förra inte fungerar kommer acceptansen för den senare att eroderas.
Den 24 november år 2015 ägde en historisk presskonferens rum i Sverige. Den visade att det inte räcker att vilja, man måste också våga välja. Det ena är enkelt, det andra kan vara mycket svårt. Men politiken, liksom allt annat som är viktigt i livet, kan inte utvärderas enkom utifrån intentionerna, utan främst efter konsekvenserna. Det senaste året har regeringen visat att det går alldeles utmärkt att vara humanist och att ta ansvar. Låt ingen intala er något annat.

Vill ni läsa mer av henne så varsågod: http://www.gp.se/av/Alice%20%20Teodorescu

G.O.M.

onsdag 16 november 2016

Håll i er - än sparkar gubben.
Anledningen till att ni inte hört av mig är att jag helt enkelt tröttnade på att vara the grumpy old  man. Det finns ju hur mycket som helst i vår märkliga/sjuka värld att vara grumpy om och det kändes som det blev för mycket - därför har jag haft uppehåll och bara lyssnat på fåglarnas kvitter och njutit av sol, trädgård, goda grannar och tänkt positiva tankar medan jag suttit i Lotus-ställning och uttalat det heliga ordet OOOoooooommmmmmmmmmmmmmmmm. Nää, inte riktigt, men sant att jag ledsnade på att idiotierna i världen aldrig tog slut utan bara ökade i antal - jag hann bara inte med att skriva om alla tokerier.
MEN det här måste jag bara visa er, inte för att jag är grumpy utan för att jag upplever det som bra skrivet. Saxat ur Dagens Nyheters webbupplaga idag den 16 november:
Anne-Marie Wijk: Barnen har för stort fokus på sig själva
Foto: Alamy
PUBLICERAD: 15 NOVEMBER, 2016
Individualiseringen i skolan har fått förödande konsekvenser för barnen. Vi har fått våra barn att tro att allt handlar om dem, individuellt, och att de kan strunta i andras åsikter och behov.
Eleverna ska vara delaktiga i sin egen inlärning i skolan, där läraren ska finnas i bakgrunden som handledare. Detta beslut var ett snedsteg som nu fått långtgående konsekvenser.
Tänk att du som vuxen ska ta ansvar för något du aldrig hört talas om, du ska bara kunna det. Hur du förvärvar kunskapen är upp till dig. Vänta dig heller inget stöd av arbetskamraterna. De är upptagna med sitt och bryr sig inte särskilt. Vänd dig inte till chefen för han/hon kan inte tala om vad du ska göra, då är du ju inte delaktig. Den sitsen har vi försatt våra barn i.
Barnen har fått ett för stort fokus på sig själva (implementerat av vuxna) och ingen förståelse för andras behov, vilket  genererar utanförskap och mobbning. Hur ska en elev kunna veta vad den behöver lära sig? Hur kan vi lägga ett sådant ansvar på barnen? Vad signalerar vi? Att barnen vet bäst själva, vad de behöver och de har rätt till att få det tillgodosett. Undrar varför intoleransen sprider sig? Det vi gjort är att få våra barn att tro att allt handlar om dem. Vi skapar en oro och ängslan i barnen när de ska axla för stort ansvar. Det för stora ansvaret tillsammans med fokus på enbart egna behov bäddar för utanförskap och mobbning.
ANNONS:
När detta sker kommer sedan debatten om utanförskap, intolerans och mobbning och skolans oförmåga att ta tag i detta. Då ska det arbetas med värdegrunden. Den ska genomsyra allt man gör i skolan. Hur? En veckas tema per termin som handlar om vänskap? Skriva snälla ord till varandra? Utse veckans kompis? Ha vänskapsgrupper? Göra olika separata övningar då och då. Lär det barnen tolerans? Teoretiskt ja, i praktiken nej.
Den här värdegrunden är inget som införlivas i deras sätt att vara mot varandra generellt. Visa hänsyn, tolerans och att vara en god vän är ju egentligen självklart, men nu ska värdegrunden arbetas med separat som en tårtbit. Värdegrunden är ingen tårtbit. Det är botten på tårtan, som allt det andra vilar på.
Läraren bör se hela gruppen som en resurs i att bygga upp en kamratgrupp där alla trivs och känner sig trygga. När du som pedagog hittar och uppmärksammar det positiva i alla, gör barnen också det efter hand. Diskutera hur man kan peppa den som behöver det och gör det själv så barnen ser att du gör som du lär. Var rak, ärlig och öppen med det som finns/sker i klassen.  Det finns nästan alltid barn i klassen som på ett eller annat sätt inte fungerar. I stället för att lägga ett negativt fokus på de eleverna kan man tillsammans i gruppen arbeta fram ett tillåtande klimat med förståelse där alla har samma värde.
Alla är ju olik på något sätt! När man fått gruppen att acceptera och fungera ihop som en grupp växer alla. De som är ”inom ramen” stärker sin självkänsla när de är delaktiga i att få de ”utanför ramen” att känna sig värdefulla och duktiga. De ”utanför ramen” känner att andra är positivt inställda till dem, stöttar och peppar och självbilden ändras från negativ till mer positiv.
Det är tabu att peka ut barn som avvikande. Vad menas med att peka ut? Det syns och hörs när de till exempel ett barn med adhd springer runt i klassrummet, kanske bär sig illa åt mot kompisar. Bekräfta att det är så, men det gör inte den kompisen mindre värd.
Hur ska vi kunna underlätta för det barnet att känna sig accepterad och likvärdiga i gruppen?  Döm eller skuldbelägg ALDRIG! Vad är vårt mål? Jo, att få en tolerant, fungerande grupp som kan fokusera på inlärning. Inte att hitta en syndabock till oron i klassen. Samma sak som vid konflikter. Rätt ställda frågor, där både ordval, betoning och kroppsspråk visar att det du är intresserad av är vad som hänt och hur de kan gå vidare. Inte vem som är skyldig. Båda parter har oftast gjort något.
Med detta förhållningssätt kan du få hela gruppen att dra åt samma håll. Gruppen, inte individen. Eleven med adhd känner sig trygg med sina kompisar och bara det skapar ett lugn. Övriga i klassen accepterar att kompisen har bekymmer, så de behöver inte bry sig när det går snett, utan uppmuntrar när det funkar bra. De stöttar sin kompis för det är naturligt att vi är olika, somliga mer än andra.

Bra va??
Till sist: 9/11 - vet alla vad det är - 11 september 2001 - terrorattacken på World Trade Center m.fl. Men vet ni vad 11/9 är? Jo, 9 november 2016 då Trump vann Presidentvalet i USA.  Observera jag har inte tagit ställning till om Trump blir en dålig eller bra president. Det får tiden utvisa - det har ju varit både skådespelare, jordnötsodlare och oljeborrare på den posten så vad som helst kan hända - men knäppa uttalanden har han gjort!!!



G.O.M.

tisdag 24 november 2015

Det var ett tag sedan....!

Har haft lite datatrassel, eller snarare bredbandstrassel. Helt plötsligt började datorn ladda hem en massa Gb - så kontot tog slut. Har nu fått köpa till extra för att klara räkningar, e-post och dylikt. Det har gjort att jag snålat ned bitsen. Men nu i slutet på månaden känns det som jag kan återgå till mer normalt internetleverne. Orsaken till problemet var en kartuppdatering till min Garmin GPS som på något sätt hängde sig och upprepade nedladdningen av en karta på över 7 Gb gång på gång- Har talat med Garmin men de ställer sig helt kalla och hävdar att sådant inte ska kunna hända. Har alltid haft en känsla av att deras tekniska backup mest är ord på ett papper. Bra prylar men dålig service…., tyvärr.
Det har hänt mycket sedan sist – attentatet i Paris, terroristjakt i Bryssel och i Sverige.
Stefan Löfvens kommentar angående risken för terroristdåd i Sverige –” Sverige har varit naiva…”. Vilket avancerat glidande på sanningen – naiva har väl han och regeringen varit. Riskerna med en okontrollerad invandring har väl varit uppenbara för de flesta av oss. Ingen kontroll av pass eller person under lång tid. Det är väl självklart att det inbjuder presumtiva terrorister att ta chansen att komma in. Övriga partier började varna långt innan regeringen vaknade till och införde någon form av kontroll. De första att varna och förutse konsekvenserna var SD, så här i efterhand kan man ju faktiskt ge dom rätt i det mesta som inträffat. Både vad gäller mängden flyktingar, konsekvenserna för invandrarverket och för svensk ekonomi. Sedan kan man tycka vad man vill om det partiet. Vi får väl se om de får rätt i konsekvenserna för gemene man, med en redan nedrustad sjukvård och en arbetslöshet och skolresultat i fritt fall. Jag kan konstatera att de långt innan Sveriges migrationsminister började tala om att vi drastiskt måste minska inflödet av flyktingar till Sverige, förde upp det på agendan. Dessutom försökte göra något åt det genom att informera om de förhållanden som möter flyktingar till Sverige – tält, arbetslöshet osv. Det är lite märkligt att regeringen inte tar med SD i de partiövergripande diskussionerna med tanke på att SD  hittills haft rätt i sina förutsägelser – dessutom att de hade cirka 15% röster i senaste valet (dvs betydligt mer än miljöpartiet som utgör en del av regeringen). Motiveringen att de står för nazistiska värderingar klingar lika märkligt som att i dagsläget hävda att vänsterpartiet är Stalinistiskt. Intressant att se att både Kristdemokraterna och Moderaterna har tagit upp och för fram ett antal av SD:s synpunkter.
På något sätt har demokratin satts ur spel beroende på att politikerna verkar anse sig ha tolkningsföreträde för hur svenska folket ska tycka.
Vi får väl se hur det slutar…, vore väl vettigt om Löfven ändrar sitt uttalande till –” Regeringenspartierna har varit naiva…”.- men det är väl för mycket begärt i dessa tider… då det är viktigare att pissa in revir än att arbeta över partigränserna..!
Sedan SÄPO:s terroristjakt med ett slut där det visar sig att personen  i fråga inte är någon terrorist och dessutom enkelt kan lokaliseras genom att kontrollera telefonnumret och namnet på Google - strålande - men inte förvånande om man lyssnat på L G W Persson och Jan Guillous synpunkter på myndigheten ifråga.

G.O.M.


fredag 30 oktober 2015

Läs och begrunda...

En kvinna i Jämtland är polisanmäld för grovt djurplågeri. Dagarna efter att hon övertagit en hund från förra ägaren ska hon enligt anmälan ha drogat den med okända medel som hon injicerat och bränt den med lågan från en cigarett- tändare.

Eva Wiklund från Sundsvall var hunden Rockys ägare.-
Rocky låg på köksgolvet och jag ser hur hon eldar på honom med en tändare och injicerar något i honom med en spruta.
Eva Wiklund ringde polis för att få hjälp att hämta ut hunden, polis var redan på väg eftersom den andra kvinnan anmält ett inbrottsförsök.Polisen kunde inte ta hunden eftersom åklagaren inte vill fatta ett sånt beslut. Så småningom lyckades Eva Wiklund sent på kvällen få ut sin hund som hade svåra skador och aldrig blev riktigt medveten under det dygn som han sen levde.
Vilka medel som injicerats i hunden fick Eva Wiklund aldrig reda på.
I Norge är den här kvinnan dömd för djurplågeri. Hon är för all framtid förbjuden att ha hundar i Norge.
Efter domen flyttade hon till Jämtland. Här har myndigheterna hittills inga invändningar mot hennes sätt att sköta hundar och hästar.
Hunden Rocky, en vuxen Rottweiler, hade efter sex dagar hos henne akut varig hjärhinneinflammation och akuta blödningar i njurarna. Han hade variga sår på kroppen. Han avlivades av veterinär ett dygn efter att ägaren tagit den tillbaka.
Händelsen är polisanmäld. - HÄR KAN DU LÄSA MER och HÄR

Vad fattas en människa som kan göra något sådant. Förmodligen är det en handling som får dom själva att känna sig större, starkare och bättre än den stackare de utsätter för eländet. Det verkar bli allt fler som anser att de har rätt att plåga både djur och människor - avancerad mobbing med våldsinslag, sparka ihjäl eller dränka katter, hundar mm mm mm, Samhället "accepterar" allt grövre emotionella störningar som tar sig dessa uttryck utan att reagera mer än med en axelryckning. Vi har en tendens att se allvarligare på det när det drabbar människor men verkar inte inse att det bara är sista steget på vägen. De första tecknen på empatibrist är mobbing, djurplågeri och kräver ordentliga motåtgärder inte bara "-fy, fy, inte göra så...". Det måste till signaler som klart visar att vårt samhälle inte tolererar sådant och vi måste sätta in åtgärderna tidigt. Det måste börja redan i barndomen med att visa empati, stärka självkänslan visa på rätt och fel, Föräldrar och lärare, ja alla i samhället har en viktig uppgift.  Görs det inte då riskerar individen att växa upp med befästa empatiska brister och få egna barn och cirkeln är igång....!!!
Vad säger man sedan om samhället där polisen inte kan omhänderta ett djur som uppenbarligen blir utsatt för djurplågeri - åklagaren ville inte fatta ett sådant beslut!!!!! Behövs det verkligen ett åklagarbeslut för något sådant - kan inte polisen agera utifrån det faktiska skeendet?? Är det sant som det ryktas att vi har världens "flataste" rättssystem?
Eftersom jag nu är ordentligt ledsen och förb-nnad så blir det inga bilder!!!!!

G.O.M.

lördag 24 oktober 2015

Skitsnack eller insikt

Bild från Arne Anka: http://kompasskurs.se/category/
arne-anka-1.html
 Mycket av det vi får oss till livs från politiker är skitsnack som man döljer genom att kalla det insikt. Förr, någonstans före 80-talet, var det en heder att man inte gav sig ut för att veta mer än man gjorde och definitivt att man inte tillskansade sig förtroende, makt eller pengar genom att vilseleda någon. Det kallades bedrägeri. Visst förekom det men inte i den grad vi kan se det idag. Faktum är att det idag återfinns inte bara hos politiker utan även ute hos oss oss medborgare. Det är helt OK att föra fram åsikter om kärnkraft, invandring, miljöförstöring mm precis som man har en professorstitel i ämnet utan att ens ha öppnat grundboken. Det har alltid varit fritt fram att tycka om saker och ting, men förr kände man en begränsning i en avsaknad av reell kompetens och höll sig till de områden man kunde något om. Nu tycker alla om allt och har egna lösningar på allt. Konstigt eftersom vi alla vet att världen, tillvaron, tekniken - ja, allt - är mer komplicerat än det någonsin varit - och ju mer vetenskapen går framåt så desto mer komplicerad blir tillvaron. Inte ens om man har en fil.kand. eller disputerat i ett ämne så vet man allt och bör därför hålla inne med åsikter som inte underbyggs av den faktiska kompetensen. I ännu högre grad gäller det politiker som oftast lever ett avskärmat liv och drivs av sitt partis masshysteriska åsikter.  Vi har alla ett ansvar att ta i det här, att inte bara rusa iväg och tycka - även om det är roligt och ger oss en känsla av makt. Vi är inte alla jämlika när det gäller kompetens, även om vi skulle önska att vi var det i allt.. Vissa vet mer än andra i ett ämne, vilka i sin tur har en kunskap som de andra inte besitter. Konsten är att veta när din kompetens tar slut och då hålla käft. Och tro mig den tar slut före, innan du själv har förstått det.
Naturligtvis gäller detta även mig - även om jag försöker läsa på och kolla upp faktauppgifter som jag lägger ut här - så naturligtvis blir det en del skitsnack. Så därför ska jag nu knipa igen limpsaxen och istället visa några i mitt tycke vackra höstbilder från vår andra bopåle.

G.O.M.














måndag 19 oktober 2015

Slopat ränteavdrag eller krav på amortering - eller bankerna förnekar sig aldrig....!

Bild från http://www.dan.se/2007/07
I dessa tider då huspriserna skenar och folk tar lån för, en massa konsumtion som oftast inte är nödvändig men jäv-igt rolig,eftersom det är så billigt att låna - ingen amortering och en ränta på 2-4%.  Själv är jag uppväxt på den tiden då man funderade minst två gånger innan man band upp sig på ett lån. Framförallt hade man koll på att tillvaron skulle fortsätta vara dräglig om räntan steg och framförallt så var det viktigt att betala av på lånet så fort som möjligt. Som någon politiker sa - "den som är i skuld är inte fri" tror det var gamle Erlander eller Gunnar Sträng på 60-talet. Nu lever många på en förhoppning att den låga räntan och amorteringsfrihet ska bestå. Hur länge då? Hur länge kan man ha ett lån utan att betala av det?? Tills man dör?? Ursäkta mig, jag är nog stenålders, men jag tycker det är konstigt att man kan spendera och konsumera som besatt och ha lån som bara rullar på.
Bild från http://tycker63.rssing.com/chan-38004998/all_p15.html
Nu har bankerna - de som tjänar på hela cirkusen - lagt sig i och rekommenderar att man ska ta bort ränteavdraget. Hmmmmm, konstigt förlorar inte dom på det?? Nja, dom förlorar på det sättet att de blir något färre som tar lån - men det är nog marginellt. Nä, vad jag tror är anledningen är att de ser att något måste göras annars går luften ur husmarknaden och det blir en total hus/lånekris. Vad kan staten göra - jo antingen slopa ränteavdragen eller kräva att amorteringstvång införs. Och vilket förlorar bankerna mest på? Ja inte ett slopat ränteavdrag - den som förlorar där är låntagaren. Vinnaren är staten medan effekten på bankerna i stort sett är noll. Men hur är det med ett amorteringskrav? Det kommer att innebära att ett lån minskar med tiden för att efter ett antal år vara betalt. Det vill säga när lånet minskar för varje år så får bankerna in mindre ränteintäkter och när det är avbetalt efter, säg 30, år istället för kanske 50 så förlorar ju bankerna räntan på hela kapitalet för 20 år!!!! Av två onda ting väljer man ju det minst onda - Det är klart att de vill införa slopade ränteavdrag och att de vill leda in debatten på just det. Att minska vinsterna går ju inte. Det som är helt klart i det här sammanhanget är att jag som låntagare kommer att få betala mer för mina lån - fick jag välja skulle jag naturligtvis lägga det på amortering istället för minskade avdrag. Det senare innebär bara en kostnad för mig, medan amorteringen innebär att jag spar pengarna och dessutom  tjänar vad låneräntan skulle ta ut på summan.
Det är alltid likadant - det är alltid den lilla medborgaren som ska förlora. Staten och industrin/kapitalet avgår alltid med segern  - ännu konstigare är att vi alltid finner oss i det.

G.O.M.

lördag 10 oktober 2015

Oj, vad vi är bra.....!!!

Bild från http://cdn07.dayviews.com/74/_u1/_u5/_u8/_u3/_u9/_
u3/u1583935/53014_1259082514.jpg
Sverige är ett fantastiskt land!!! Vi ger intrycket av att alla är välkomna hit - att vi är generösa och erbjuder mat och logi under lång tid - dessutom gratis sjukvård och utbildning!!! Visst är det fantastiskt!!! Naturligtvis så gör de signalerna att alla som känner att de inte har några förutsättningar till ett gott liv där de är börjar fundera på att åka hit - inte bara de som flyr från krig och död utan även de som upplever att de inte har resurser att försörja sig och även de som vill fly från sociala och rättsliga konsekvenser i sin hemort. Med andra ord vi skickar ut signalerna att Sverige är ett land av mjölk och honung dit där medborgarna välkomnar alla och staten försörjer alla och ser till att landets innevånare har det bra. Stämmer det?!!
Icke sa Nicke - det är bara en del av alla som vill komma in i Sverige som till sist får det. Det aktuella skälet just nu är att man ska ha skyddsbehov beroende på att man inte kan återvända till hemlandet på grund av väpnad konflikt eller på grund av svåra motsättningar i hemlandet, känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp eller inte kan återvända till hemlandet på grund av miljökatastrof.
Ett annat skäl är att komma från ett land eller en miljö som Invandrarverket och Regeringen anser förföljer dig på grund av:
  • ras 
  • nationalitet 
  • religiös eller politisk uppfattning 
  • kön 
  • sexuell läggning eller
  • tillhörighet till viss samhällsgrupp.
Och till sist finns det också en s.k. alternativ skyddsstatusförklaring som gäller den som:
  • löper risk att straffas med döden 
  • löper risk att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller 
  • som civilperson löper allvarlig risk att skadas på grund av väpnad konflikt.
Även om detta låter som allomfattande så är det en stor del av de som kommer hit som skickas tillbaka till sitt hemland. Naturligtvis görs detta först när vi (Invandrarverket) utrett deras skäl för asyl. Detta kan ta ett antal år - ett antal år som den det gäller får lov att leva i ett osäkerhetens limbo. Bidrag på 60skr /dag gör inte tillvaron särskilt positiv på sikt. Även om kost och logi är gratis så blir det ingen guldkant på tillvaron. Vad gör man då - de flesta väntar, väntar, väntar, medan knuten i magen blir större och större. Några går "under jorden" och försörjer sig på att bli utnyttjade av samvetslösa arbetsgivare eller så tar man chansen till ekonomiska medel när den dyker upp. Vad händer sedan? Antingen får man asyl och ska ut i på en ansträngd arbetsmarknad som inte ens kan förse landets redan närvarande medborgare med arbete. Dessutom efter ett par års påtvingad passivitet, mental stress och en oftast bristfällig svenska och kanske avsaknad av utbildning. Tufft!!!!! De som inte får vara kvar skickas tillbaka till sitt hemland där de upplevde de problem som gjorde att de tog steget att ta sig hit. Även de efter ett par års påtvingad passivitet, mental stress och en oftast bristfällig svenska och kanske avsaknad av utbildning. Vore det inte justare att :

  • Informera ärligt internationellt att vi inte ger asyl till alla
  • Kontrollera redan vid gränsen vilka som har asylskäl - de som inte har det åker hem med vändande post.
  • Korta ner invandrarverkets utredningstid, istället för flera år accepteras endast några veckor.
  • Att gå "under jorden" ska inte vara möjligt - kan vi inte kontrollera de som eventuellt endast ska vara här temporärt kan vi ju lika gärna skippa ALL kontroll och bara öppna gränserna

Bild från: http://enochenhalvmeter.blogg.se/category/kvinnans-roll-i-samhallet.html
Istället för att hyckla och framställa oss som den mest omtänksamma, vänliga, generösa nationen, visa oss som vi är - vi tar inte emot alla. Att på "falskaa" premisser "lura" hit dom som inte är berättigade asyl - att logera dom i kanske flera år för att till sist skicka tillbaka dom med flyg kostar miljoner - som bara spenderas utan att något egentligen kommer ut ur det.
Vore det inte bättra att använda våra resurser för att på bästa sätt ta hand om alla svenska medborgare och de flyktingar som faktiskt har skäl att få asyl. Flera av de invandrare som redan finns i landet som jag talat med ifrågasätter varför de som kommer nu lovas mer än vad Sverige kan erbjuda dom som är här. De undrar är det så viktigt för Sverige att framstå som den GODASTE samariten  att vi faktiskt mörkar sanningen. Att av de som fått asyl och redan finns här - många lever på existensminimum, att frustrationen hos många unga tar sig uttryck som att bränna bilar och vandalisering.att våra fattigpensionärer fått 50% sänkta pensioner på nio år, att sjukvården rustar ner, att skolan inte klarar av sin uppgift, att vi har världens högsta marginalskatt, att staten är för feg för att klargöra våra kulturella sedvänjor som tex att vi inte accepterar omskärelse, oskuldskontroll, hedersmord etc, att de infödda svenskarna hycklar att de acceptera allt från andra kulturer  mm mm.

Jag visste inte vad jag skulle svara....!

G.O.M.

måndag 5 oktober 2015

Varför gör jag som jag gör....?

Jag är inne i en filosofisk period - man får som pensionär sådana ibland.
Bild från : https://naturallyartistic.wordpress.com/2012/02/20/animal-instincts/

Jag har ju alltid intresserat mig för djur och djurs beteenden. Därför är det kanske inte så konstigt att jag redan som 25-åring började jämföra människors beteenden med djurens. Nu är det säkert många av er kära läsare som direkt reser ragg och hävdar att "skitsnack, människan är det enda djur som helt på egen hand med sin fenomenala hjärna kan styra sig och sin omgivning". Som ni kanske förstår så håller jag inte med om det. Naturligtvis så styr vi vår omgivning och oss själva - men vi gör det utifrån vad vi vill uppnå som i sin tur beror på vad vi för ögonblicket vill/känner/tycker vilket i sin tur kan bero på något som vi upplevt, känt eller lärt oss i skolan, som i sin tur vi samlat upp och tolkat utifrån våra ursprungliga basala behov – instinkter (jag tycker egentligen inte om det ordet men hittar inget bättre). Med åren har jag kommit fram till att vi styrs mycket mer av beteenden som ligger djupt inom oss inpräglade av de årmiljoner som har föregått de sista 300-500 åren.
Något vi kan enas om är att allt levande har ett och samma mål
  • · Förbli levande och
  • · Föröka sig
Sedan har evolutionen gynnat alla arter som lyckats bra med dessa två huvudsatser. Men det är dessa som egentligen ligger till grund för allt vi har gjort och fortsätter företa oss. Övriga basala instinkter/beteenden är sådana som uppkommit för att ytterligare förbättra förutsättningarna för de två första.
Men låt oss glömma att vi skulle vara skapade för något särskilt ändamål, att vi har någon uppgift att fylla – det är bara önsketänkande. Vi finns till tack vare att våra föregångare, alla de arter som föregått människan och som gett upphov till oss - .allt från encelliga organismer till människoaporna - har varit lyckade och därför gynnats av evolutionen.  För visst är det så att de två grundsatserna ovan genom åren utvecklats till att omfatta allt det vi idag gör och känner. Analyserar man en individ i vårt nuvarande samhälle finns det inget som inte kan härledas till de två huvudsatserna. Vi har ju utvecklat dessa så de inte bara gäller för individen, även gruppen har blivit betydelsefull för oss som art. Att ha en grupp underlättar överlevnaden för den enskilda människan och därmed har detta gynnats av evolutionen och därför har vi fått en massa beteenden som gynnar gruppbildning och skyddande av gruppen. Allt från den lillla gruppen, kamraten, till familjen, byn, området, landet, världsdelen och förmodligen planeten om vi skulle få kontakt med utomjordingar. Vi känner så starkt för det här med grupper så vi bildar grupper så fort vi bara kan i nästan alla sammanhang, sport, intressen, intresseföreningar för krämpor, kön, sexuell läggning etc etc. Vi för också en kamp mellan närstående grupper - en symbolisk kamp för territorier och makt, dvs för överlevnad. Evolutionen har också gett oss förmågan till empati, och till att förstå vår arts sublima kroppsspråk just för att det gynnar vår överlevnad. Vi har fått beteenden som gynnar kontakt-, grupp-skapande och genererar samhörighet som musik, teater, konst, idrottsevenemang.
Det som egentligen skiljer oss från övriga djur på den här planeten är vår största evolutionära framstegsfaktor, nämligen vår nyfikenhet, suget efter att ta reda på hur saker fungerar, kombinerad med vår förmåga att spara information., Först och främst i vår hjärna men sedan de sista århundradena genom det tryckta ordet och nu den digitala världen. Och  att vi för det vidare till våra kommande generationer. Det är ett enormt sug i oss - så kraftigt så vi har tagit fram resurser som gör att vi kan tillfredsställa behovet att hitta lösningar utan att plocka sönder något, eller påbörja en forskningsinsats eller utsätta oss för besvär eller fara.. Nämligen korsord, soduko, sällskapsspel, dataspel, TV-spel, rollspel, du kommer säkert på fler..

Bild från: http://www.sternercapo.se/LCHF/LCHF-Evolution.htm
Naturen vill inget med oss – vi är bara en lyckosam kombination av beteenden och överlevnadsegenskaper.
Lyckosam och lyckosam förresten, numera verkar det som de beteendena som var till för att vi lättare skulle överleva gör att vi håller på att ta livet av oss själva dels som individer men också som art. Vi har ju en förkärlek för sådan föda som ger oss mycket energi och ger oss förutsättningarna att överleva i vildmarken – mycket fett och gärna kolhydrater ska det vara – godis, chips, bacon (bason-fläsk som min kära Magica de Hex brukade säga). Helst ska det också vara mycket av det – där på tundran visste man ju inte när nästa måltid skulle dyka upp. Visst är det konstigt – vi vet ju att vi gräver vår grav med tänderna – men ändå fortsätter vi – Det är svårt att stå emot de beteenden som årtusendena präglat in i oss.

Bild från https://naturallyartistic.wordpress.com/2012/02/20/animal-
instincts/
En annan sak som jag upplever är uttalad i människosläktet är att vi tycker om att bestämma, styra, vara herre på täppan, leda, ha respekt -
---Varför?? Därför att vi vill få igenom vad vi tycker, vi vill ha många kring oss som tycker som vi och bekräftar oss i våra handlingar och åsikter.
---Varför?? Därför att Den som leder har bättre förutsättningar att få fram positiva livsbetingelser för sig och sin flock. Dessutom en större flock ger också större möjligheter att tillvarata situationer som gynnar flocken.
---Varför är det mest män som vill leda/bestämma osv?? Därför att det ger en man större möjligheter att sprida sina gener (vilket ligger i den absoluta basalaste genen).
---Varför?? Jo Kvinnan har genom årmiljonerna varit särskilt utsatt för faror när hon varit gravid/dräktig vilket naturligtvis medför att ett beteende som gör att hon väljer sina barns fader utifrån egenskaperna – bra försörjare, bra omhändertagare och bra försvarare gör att hon är mer lyckosam att föda fram sin avkomma till reproducerbar ålder. Alltså gynnas detta av evolutionen.
Jag tycker mig kunna se en skillnad mellan olika kulturer - vilket enligt mitt resonemang naturligtvis beror på vad som gynnats av evolutionen för dessa.

Så slutligen - naturen vill inget med dig - du är bara ett lyckat hopplock av beteenden och fysiologiska lösningar som har gynnats under miljonerna av evolution. Den enda som vill något med dig, är du själv - frågan är vad du vill - som en Buddhistisk filosof skulle säga: vill du erhålla frihet från otillfredsställelse, slippa känna att du aldrig är riktigt nöjd, att det alltid finns något nytt mål du måste uppnå - eller vill du fortsätta springa styrd av dina genom årtusendena nedärvda, undermedvetna "instinkter".

(När min livskamrat läste igenom detta så fastnade hon naturligtvis på texten om hur en kvinna väljer partner eller rättare sagt vem hon ska reproducera sig med. Hon skrev med sin totalt oläsliga handstil i min text: "OCH HUR VÄLJER MANNEN SIN KVINNA". Den bittra sanningen tror jag är den att när det gäller reproduktion så går mannen på de kända sexattributen - dvs  de som samtidigt signalerar att kvinnan är fertil och har goda förutsättningar för att kunna reproducera sig (dessutom kan man väl också konstatera att just dessa framhävs många gånger av det kvinnliga modet både vad gäller kläder och smink) .

Som ni förstår så finns det mycket mer som ligger bakom våra beteenden än det här lilla axplocket – fundera själv och försök hitta förklaringar till varför du gör på det och det sättet. Nöj dig inte bara med att det känns bra eller andra gör det utan gå vidare och försök se vad har det för överlevnadsvärde för dig som individ om du skulle leva på stäppen utan en samhällsuppbyggnad kring dig.
Men nu måste det väl ändå finnas någon som vill säga emot mig!!! Juliannie, kom igen….!!

G.O.M.

lördag 26 september 2015

Filosofins övergång till religion och dess marknadsföring....!

Bild från http://theowlpress.me/2014/06/30/abrahams-mistake/
Otäckt med händelsen i Mina utanför Mecka i Saudiarabien, då över 700 muslimska pilgrimer trampades till döds och 800 skadades vid stenkastningsceremonin under årets hajj. Ceremonin symboliserar stening av självaste djävulen och går till så att pilgrimerna två dagar i rad, kastar sten på tre väggar (tidigare pelare), sju stenar/vägg ska träffa. Ursprunget till ceremonin går ända tillbaka till tiden för Abrahams egen hajj,då han stenade tre pelare som symboliserade frestelsen att inte lyda Gud. Steningen av pelarna representerar också ett förnekande av människans interna frestelser och står symboliskt för att förkasta sina låga begär och önskningar. Alla tre stenarna kan sägas representera djävulen.
Det hela börjar med att Abraham inte hade någon avkomma. Både Abraham och hans hustru Sara ville ha en avkomma men eftersom Sara var till åren kommen (75 år) så ville hon att Abraham skulle använda sin tjänarinna Hagar till att skapa barnet. Så skedde och barnet föddes när Abraham var 86 år och gavs namnet Ismael!! Emellertid uttalade sig Gud över det hela och sa " om Ismael särskilt att han kommer att bli som en vild åsna ; hans hand skall vara mot alla och allas hand mot honom, och han kommer att leva i fientlighet mot alla sina bröder". Gud meddelade också Abraham att hans hustru Sara skulle föda en son, som han fick i uppdrag att nämna Isak. Han fick dessutom veta att han med sin avkomma skulle ge upphov till tolv hövdingar och att Gud skulle göra honom till ett stort folk.Ett år senare födde Sara, 90 år gammal,  Ismael halvbror Isak.  Isak och Ismael kom inte överens och Sara ville att Abraham skulle förskjuta Hagar och Ismael. Detta skedde också när Gud hade uttalat sig i frågan och tog ställning för Isak och Sara. Så Hagar och Ismael kördes ut i öknen. Det är en lång historia och vill ni veta mer så är det Första Mosebok i Bibeln som gäller
Bild från http://www.kurser.se/kurs/historia-religion


  • Den första och största pelaren representerar Abrahams frestelse att motsätta sig sin Guds begäran att förkasta Ismael (Ismail).  
  • Den andra pelaren representerar Abrahams frestelse att ge efter för sin tjänarinna Hagar (Hadjar) böner att inte förskjuta henne och Ismael.
  • Den tredje pelaren representerar Abrahams frestelse att lyssna på Ismaels böner för att undvika att offras. 

Visst är det märkligt  vad vi har med oss för tro och traditioner genom årtusendena. Och Islam är ju inte unik i detta sammanhang - se på nattvarden inom kristendomen. En symbolisk handling där man symboliskt äter upp guds kropp och dricker hans blod. Eller de buddhistiska bönerullarna. Stora trärullar där man ristat in böner så att när man snurrar rullen så upprepas bönen - det gör det lite enklare att be. Och det finns massor av ytterligare exempel.
Ännu märkligare är att kloka människor kan gå på detta och tro att det kan gynna dom. För i samtliga dessa tre exempel så är det ju egoistiska skäl till att man genomför handlingarna - man vill göra intryck på sin Gud och därmed få de fördelar som hör samman med det.
Men egentligen så tror jag att de här traditionerna/sederna/riterna har sin grund i något helt annat. Det alla religioner har gemensamt är att de en gång har börjat med en enskild människa som trott sig veta något mer än alla andra och som haft förmågan att sprida sin filosofi. När den har spridit sig till tillräckligt många och över stora geografiska områden så dyker dom upp som inser att just den filosofin kan ge makt eller/och rikedom om man inbillar alla de troende att man har tolkningsföreträde och representerar trons sanning - jämför katolska kyrkans under medeltiden med avlatsbrev där man kunde köpa sig fri från en synd man begått. Då blir det också intressant att med alla medel sprida filosofin - eftersom ju större områden , och fler människor, man omfattar desto större förtjänst - jämför Korsriddarna och dagens
Bild från -  https://imuslims.wordpress.com/2011/04/
Islamiska staten (ISIS). När en enskild människa filosofi har övergått i en "styrelse" och fått en administration kring sig då har en religion uppstått. Men det gäller det att hålla ihop den troende skaran, få dom att känna sig som ett. Det kan man uppnå genom att utmåla alla härligheter som de troende kommer att uppnå bara de håller sig till den rätta religionen - evigt liv, paradis osv. Och naturligtvis det motsatta alla hemskheter som drabbar de som inte är med. Ett sammanhållande grepp är också att införa riter och traditioner som dels imponerar men som också får utförarna att känna sig delaktiga och samhörighet med hela den grupp som deltar.
Egentligen påminner det hela om modern marknadsföring, man förstärker bilden av produkten i konsumentens medvetande. Och vi går på det hela - vi vill ju så gärna ha det lite bättre och helst fortsätta våra liv i ett paradis.
Eller vad tror ni.......???
G.O.M.